Salongen är både ett rum och det som utspelar sig i rummet, ett slags vänligsinnat rum som möjliggör samvaro, skapande och reflektion. Repressiva lagar och normer har gjort salongerna till viktiga platser för utveckling av idéer, samhällsförvandling och kulturell produktion. Historiskt spelade salongskulturen till exempel stor roll i kvinnors kamp för medborgerliga rättigheter. Salongerna var en slags offentlig sfär som ägde rum i den privata bostaden, dit kvinnor enligt 1800-talets ideologi var hänvisade. Teatervetaren Sue-Ellen Case beskriver salongen som en slags personlig teater där inga självklara uppdelningar kan göras mellan privat/offentligt, aktör/publik, teori/praktik eftersom det är både vardagsliv och teater. Historikern Dena Goodman har visat hur umgänget i de franska salongerna på 1700-talet blev en modell för den franska republiken. Salongen pekar ut rummets betydelse för vad som kan sägas.
En salong uppstår i handlingen, det sammanhang som under en tidrymd flätas av deltagare och deras aktioner (samtal, utspel, lyssnande, flört, tecknande, häng, gester) och en ”teatersalong” med rekvisita, möbler, dörrar, dryck, snacks, kläder, tapeter, angränsande rum. Salongen rör sig dessutom kring olika ämnen, texter, frågeställningar, ibland över flera platser. Den kan utspela sig i en mängd olika rum, oavsett om platsen är ett garage, ett café, en trädgård blir de salonger genom iscensättningen av en salong. Iscensättningen förändrar, till och med skapar arkitekturen i en slags omläsning. Salongens arkitektur finns när den utspelar sig. Den uppstår i användningen. Men det betyder inte att den uppstår ur ett oskrivet blad, eller att det byggda är en innehållslös ram som ska fyllas, det finns alltid redan anslag, tydliga, ofta outtalade regler, normer och användningssätt.
Oljemålning av Hanna Pauli föreställande en klassisk salongsmiljö med Ellen Keys som läser högt i mitten. Målad mellan 1900-1907. ©Nationalmuseum
Med det här som bakgrund har vi skapat Salong Krångel. En iscensatt salong med tanke att möjliggör samvaro, skapande och reflektion kring komplexitet i vår vardag. Till hjälp har vi bjudit in poeter, författare, konstnärer, journalister, förändringsledare, som får korsa perspektiv med forskare, ingenjörer, ekonomer, företagsledare och politiker. Vi samlas alla i salongen för en dag av nytänkande, innovation, men framförallt reflektion. Hur arbetar vi tillsammans med de komplexa samhällsfrågor vi måste lösa idag? Klimatkrisen, samhällsklyftor, segregation.
Salongen är en plats för idéer, samhällsomvandling och kulturell produktion. Salongen är tillåtande. Här ska det avvikande, aviga och bortstötta få ta plats. Här får skammen, lusten och ovissheten vara närvarande. Här blottas det vi inte förstår eller inte kan. Tillsammans har vi möjlighet att kanske inte tränga undan dimman som komplexitet medför - men vi kan iaf köra vidare med förståndet i behåll.
Välkomna in i värmen på Salong Krångel!
Här är utvalda texter om salonger:
Sue-Ellen Case, “Personal Theater”, Feminism and Theater, London: MacMillan, 1988, 46-61.
Dena Goodman, The Republic of Letters, A cultural History of the French Enlightenment, New York: Cornell University Press, 1994.
Ingrid Holmquist, Salongens Värld: Om text och kön i romantikens salongskultur, Stockholm/Stehag: Symposion, 2000.
Pia Laskar och Ingrid Svensson, Salongsberusat, Charlie by Kabusa, 2011.
Anne Scott Sørensen, red., Nordisk salonkultur. Et studie i nordiske skønånder og salonmiljøer 1780-1850, Odense: Odense Universitetsforlag, 1998.
Madeleine de Scudéry, Clélie, 1656 (med La Carte de Tendre)
Marie de Rabutin-Chantal, markisinnan av Sévigné, Brev, (1670) 1948.
Texten och den utvalda vidareläsningen kommer från Katarina Bonnevier, arkitekt, konstnär och en av grundarna till gruppen MYCKET. Katarina har studerat salonger och dess betydelse för det demokratiska samtalet.