Oljemålning av Hanna Pauli föreställande en klassisk salongsmiljö med Ellen Keys som läser högt i mitten. Målad mellan 1900-1907. ©Nationalmuseum Salong Krångel är en del av LODs erbjudande.
Salong Krångel finns därför att många samhällsaktörer upplever att komplexiteten ökar såväl i samhällsfrågor som i de egna organisationerna. Komplexitet är här ett begrepp som självt är under utveckling men det anger en riktning mot utmaningar som inte kan mötas med befintliga verktyg eller enskilda kompetenser. Salong Krångel skapar sammanhang för samtal i olika format och med olika samarbetsparter som är intresserade av att undersöka komplexitet utifrån sina specifika erfarenheter. Där ges plats och stöd till olikhet, ambivalens och förändring. Med Salong Krångel vill vi erbjuda en plats att mötas och ett sätt för kunskapsutveckling mellan discipliner kring hur komplexitet kan identifieras och navigeras.
Vi inspireras av den klassiska salongen, den som skapar både utrymme och trygghet för olika tankesystem och erfarenheter. Samtal, närvaro och interagerande mellan många står i fokus. Det är en transformativ plats som bråkar med tvärsäkra gränsdragningar som åtskillnaden mellan det personliga och det professionella, det vardagliga och det ovanliga. I salongen tar också konsten ett omsorgsfullt grepp om deltagarna både med sin utökade arsenal av verktyg för lärande men också som provokatör för nya tankegångar.
Salongen är både ett rum och det som utspelar sig i rummet, ett slags vänligsinnat rum som möjliggör samvaro, skapande och reflektion. Repressiva lagar och normer har gjort salongerna till viktiga platser för utveckling av idéer, samhällsförvandling och kulturell produktion. Historiskt spelade salongskulturen till exempel stor roll i kvinnors kamp för medborgerliga rättigheter. Salongerna var en slags offentlig sfär som ägde rum i den privata bostaden, dit kvinnor enligt 1800-talets ideologi var hänvisade. Teatervetaren Sue-Ellen Case beskriver salongen som en slags personlig teater där inga självklara uppdelningar kan göras mellan privat/offentligt, aktör/publik, teori/praktik eftersom det är både vardagsliv och teater. Historikern Dena Goodman har visat hur umgänget i de franska salongerna på 1700-talet blev en modell för den franska republiken. Salongen pekar ut rummets betydelse för vad som kan sägas.
En salong uppstår i handlingen, det sammanhang som under en tidrymd flätas av deltagare och deras aktioner (samtal, utspel, lyssnande, flört, tecknande, häng, gester) och en ”teatersalong” med rekvisita, möbler, dörrar, dryck, snacks, kläder, tapeter, angränsande rum. Salongen rör sig dessutom kring olika ämnen, texter, frågeställningar, ibland över flera platser. Den kan utspela sig i en mängd olika rum, oavsett om platsen är ett garage, ett café, en trädgård blir de salonger genom iscensättningen av en salong. Iscensättningen förändrar, till och med skapar arkitekturen i en slags omläsning. Salongens arkitektur finns när den utspelar sig. Den uppstår i användningen. Men det betyder inte att den uppstår ur ett oskrivet blad, eller att det byggda är en innehållslös ram som ska fyllas, det finns alltid redan anslag, tydliga, ofta outtalade regler, normer och användningssätt.
Oljemålning av Hanna Pauli föreställande en klassisk salongsmiljö med Ellen Keys som läser högt i mitten. Målad mellan 1900-1907. ©Nationalmuseum
Med det här som bakgrund har vi skapat Salong Krångel. En iscensatt salong med tanke att möjliggör samvaro, skapande och reflektion kring komplexitet i vår vardag. Till hjälp har vi bjudit in poeter, författare, konstnärer, journalister, förändringsledare, som får korsa perspektiv med forskare, ingenjörer, ekonomer, företagsledare och politiker. Vi samlas alla i salongen för en dag av nytänkande, innovation, men framförallt reflektion. Hur arbetar vi tillsammans med de komplexa samhällsfrågor vi måste lösa idag? Klimatkrisen, samhällsklyftor, segregation.
Salongen är en plats för idéer, samhällsomvandling och kulturell produktion. Salongen är tillåtande. Här ska det avvikande, aviga och bortstötta få ta plats. Här får skammen, lusten och ovissheten vara närvarande. Här blottas det vi inte förstår eller inte kan. Tillsammans har vi möjlighet att kanske inte tränga undan dimman som komplexitet medför - men vi kan iaf köra vidare med förståndet i behåll.
Välkomna in i värmen på Salong Krångel!
.jpg) |
| Katarina Bonnevier är arkitekt, forskare och konstnär. Genom iscensättningar undersöker hon gränslandet mellan de liv vi lever och den byggda och formgivna värld som omger oss. En av grundarna till design-, arkitektur- och konstgruppen MYCKET aktuella med Kepsen - en dansplats på Råslätt (genom Statens Konstråd, Vätterhem och Jönköpings kommun) www.mycket.org |
.jpg) |
| Pernilla Glaser är senior facilitator på RISE stadsutveckling. Hon är en av projektledarna för RISE utvecklingsprojekt Navigating Complexity. Pernillas expertis är samverkan, kulturen roll i samhälsutveckling samt processledning. |
 |
| Lisa Carlgren är senior forksare på RISE i gruppen Mobility transformation där hon studerar design och innovation med fokus på människor och system. Hennes forskning har en inkluderande och experimentiell ansats, och hon har en lång erfarenhet av att utbilda i design thinking och leda designorienterade aktiviteter. |
.jpg) |
| Katarina Pietrzak är Learning Strategist på RISE Professional Education och är en erfaren facilitator, strateg och lärande-designer, som leder grupper, individer och organisationer genom komplexa transformationsprocesser. |
.jpg) |
| Gunilla Edemo är utbildad teaterpedagog, dramaturg, journalist och folkskollärare. Hon har i 15 år arbetat med pedagogiskt och konstnärligt utvecklingsarbete inom kultur- och ideell sektor. Vid sidan av sin anställning inom ledarskap vid en folkhögskola frilansar hon som processledare och utbildare. |
 |
| Emelie Anneroth är etnolog och kulturgeograf och jobbar som projektledare hos RISE i stadsutvecklingsenheten. Emelie driver ett satsningsområde kring feministisk stadsutveckling och intresserar sig för att förstå hur städer upplevs av olika typer av människor för möjligheten att skapa mer jämlika, inkluderande och rättvisa offentliga miljöer. |
 |
| Petra Bäckman är etnolog med tolv års erfarenhet som verksam konsult inom strategi och samhällsutveckling. Som etnolog på Sweco arbetar Petra för att bidra till ett tvärsektoriellt perspektiv i samhälls- byggnadsprocessen. Där har hon har ett specialintresse för frågor som rör delaktighet, processorienterat arbetssätt och social hållbarhet. |
.jpg) |
| Mona Hallström Hjort är processledare och utredare på Sweco. Hon har 20 års erfarenhet av att jobba med komplexa samhällsfrågor som integration, jämställdhet, jämlikhet och mänskliga rättigheter inom offentlig sektor. Monas engagemang finns i att facilitera och leda processer som bryter invanda mönster och skapar lärandemiljöer och tid för reflektion. |
Missade du våra tidigare salonger? Eller bara vill återuppleva dem? Nedan finner ni sammandragen från de två salongerna vi hållit, den ena från januari 2020 och den andra från maj 2020 - som skedde virtuellt:
Här är utvalda texter om salonger:
Sue-Ellen Case, “Personal Theater”, Feminism and Theater, London: MacMillan, 1988, 46-61.
Dena Goodman, The Republic of Letters, A cultural History of the French Enlightenment, New York: Cornell University Press, 1994.
Ingrid Holmquist, Salongens Värld: Om text och kön i romantikens salongskultur, Stockholm/Stehag: Symposion, 2000.
Pia Laskar och Ingrid Svensson, Salongsberusat, Charlie by Kabusa, 2011.
Anne Scott Sørensen, red., Nordisk salonkultur. Et studie i nordiske skønånder og salonmiljøer 1780-1850, Odense: Odense Universitetsforlag, 1998.
Madeleine de Scudéry, Clélie, 1656 (med La Carte de Tendre)
Marie de Rabutin-Chantal, markisinnan av Sévigné, Brev, (1670) 1948.
Texten "Ut ur salongerna!" och den utvalda vidareläsningen kommer från Katarina Bonnevier, arkitekt, konstnär och en av grundarna till gruppen MYCKET. Katarina har studerat salonger och dess betydelse för det demokratiska samtalet.